Tappar livsglädjen mer och mer.

Nu har allt cola-sug försvunnit.. tillsammans med all hunger och törst. Vill inte äta, vill inte dricka. Allt känns så tomt.

Gråter varje gång jag byter rum. Tänker på minnen vi har haft i lägenheten. Hoppas på att han ska vara där. Värst är att komma innanför dörren och inte mötas av en pipande liten voffs.

Bli bra nu, Elliot.

<3


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0